Minnen från förr – Anita Johansson

Jag valde att intervjua min mormor, Anita. Anita föddes 1935 och är idag 80 år. Hennes familj bestod av fyra personer, mamma, pappa och hennes lillasyster Gunvi. Familjen ingick i arbetarklassen och mamman var städare och pappan målare.

Hennes bästa minne 1939 – 1945 var att hon,1942, fick börja skolan. Hon var väldigt glad över att få gå i just Sofielund skolan eftersom på andra ställen fanns det soldater som gick om kring eller vistades i skolan. Hon berättar även om en flicka, Siri, som kom med tågen från Finland med en lapp runt halsen. De blev väldigt fästa vid varandra men har sedan länge inte haft någon kontakt. En annan sak hon berättar är att fönstren inte skulle synas. Man var tvungen att täcka för dem med papper och få det kontrollerat av en vakt, allt detta för att de inte skulle kunna ses uppifrån. När flyglarmet gick fick de skynda sig ner till närmsta skyddsrum och en gång,1944 när Gunvi fortfarande var mycket liten sa deras mamma “Om det skulle hända oss något nu, tar du hand om henne då” och tittade på min mormor.

Det som Anita minns mest från denna tid är skolan, hon säger att det då var mycket annorlunda, man var tvungen att ställa sig upp bredvid sin bänk när man skulle svara på en fråga och relationen mellan lärare och elev vad väldigt “begränsad”. Läraren hade även mycket status, någon att se upp till. Nästa bit var det tydligt att hon skämdes, även fast det var så länge sen det hände. I skolan var mormor inte så värst bra på matte, och ville kolla i en annan tjejs mattebok, men när hon tog tag i den så gick den sönder. Läroböckerna var nämligen väldigt slitna och gamla. Hon fick gå och ställa sig i skamvrån tills att det blev rast. När lektionen var slut så kom läraren fram till henne och sa “Om Anita kunde räkna like bra som hon hade fina vita rosetter så skulle det vara bra.”
Hon berättar även att de hade en musiklärare som de kallade för “Tuppen” eftersom han sjöng så dåligt.

På stan satt det mycket affischer gällade kriget och förintelsen, och en av de mer populära var “en svensk tiger”, du skulle veta och kunna mycket, men inte säga något. Det man visste om förintelsen var inte mycket, eftersom mormor var så pass liten tänkte hon inte så mycket på just det, men hon visste ändå att judar inte var så välkomna, men varför fick hon aldrig någon idé om. Flyktingar fanns det gått om och hon minns hur de vita bilarna som tillhörde röda korset brukade köra igenom stan där hon bodde.

Ransonering infördes eftersom det var brist på mat pga att Tyskland kontrollerade Östersjön. Varje familj fick särskilda lappar som de fick byta in när de handlade mat, detta för att affärerna skulle hälla koll på hur mycket som sålts av varorna. I slutet av krigstiden så kom bananbåtarna tillbaka och mormor minns när hon och hennes lillasyster fick gå och hämta ut varsin banan.

Egna reflektioner

Nästan allt som mormor berättade hade jag hört sen tidigare, men jag blev ändå förvånad över vad hennes mamma sa till henne i skyddsrummet. Vet inte riktigt varför men det var nog då, när jag fick höra det som jag började tänka och förstå att det var allvar. Att mormor faktisk levt genom ett krig.

Ida Jansson 9D vt 15