Krigsminnen från Öland

Intervju med Margareta Persson

Margareta Persson är snart 76 år gammal och bor i sitt föräldrahem i en liten by på södra Öland. Under hennes första år i livet levde hon och hennes familj tillsammans med militära befäl i familjens stora hus med 10 rum. Skånska militärer hade mobiliserats till Östersjön när kriget börjat och tvingats flytta in i gårdar på södra Öland. Familjen Johansson fick behålla ett rum som kallades förmaket. Där fick de bo trångt tillsammans, mor, far, storebror och lilla Margareta. Senare även lillebror också. Mamma delade köket med den militära kocken. Männen som var inkvarterade hos Margaretas familj använde allt som fanns i huset och de var inte aktsamma med sakerna. Ett speciellt minne var att de brände cigaretthål i mammans vita dukar. För allt detta familjen 10kr om dagen.

Hela byn Bjärby var övertagen av militära styrkor och i nästan alla gårdar bodde det militärer. Totalt var det ca. 100 personer som inkvarterades. Genom hela byn patrullerade ständigt 2 vakter med skarpt laddade gevär med bajonetter. Det var även alltid 2 vakter uppe på Alvaret, (ett stort fält som sträcker sig över större delen av södra Öland där bönderna hade sina boskap) där det fanns ett militärförråd. Detta förråd finns kvar än idag. När det blev natt så mörklade man allting så att tecken på bebyggelse skulle vara obefintligt från luften. Det fanns 4 kanoner precis utanför byn.

Byn Bjärby ligger nära havet och Kalmarsund. Man kunde se konvojen med ca. 20 båtar som var på väg till Tyskland med järnmalm. På östra sidan av Öland minns Margareta att det var en stor explosion som hade märkts av på flera mils avstånd. Svenskarna hade placerat ut minor där. 2 tyska fartyg jagades av ryssar. De sökte sig mot kusten och trots varnings från Sverige så gick de närmare för de visste att de annars skulle sänkts av ryssarna. Idag finns en minnessten tillägnad de som stupade vid detta tillfälle.

När det var nyheter om kriget på radion så öppnades alltid dörren ut och volymen höjdes till max så att alla i byn skulle ha en chans att lyssna. Margareta minns att det blev otroligt kallt inne på vintern när denna procedur genomfördes. Det var som lägst -32° i Bjärby under krigsåren.

Margareta upplevde aldrig att det var obehagligt med militären. Hon och alla de andra barnen i byn såg dem som snälla och trevliga lekfarbröder. Många var familjefäder som fått lämna sina barn så de tyckte det var roligt att få umgås med barnen ibland. Margareta minns att de lärde dem skånska. Familjen blev goda vänner med några av befälen i huset och de återvände även efter kriget med sina familjer för att hälsa på. Matransonering gällde i Sverige under andra världskriget. Det var vanligt att man bytte kuponger med varandra.

Det kom finska krigsbarn till byn. De var 3 stycken och 2 av dem bodde hos Margaretas moster Helga. De lekte mycket tillsammans och blev en del av familjen. Barnen växte upp och stannade kvar i Sverige. När de militära fick beskedet att kriget var över jublades och hurrades det högt i byn. De var överlyckliga att få återvända hem till sina familjer efter dessa år. Familjen Johansson var också jätte glada över att få tillbaka sitt hus och sin gård.

(Margaretas kusin Rune som är 12 år äldre har också bidragit med fakta till denna intervju då Margareta var så ung.)

Reflektioner

Med denna intervju så har jag insett hur nära kriget faktiskt var. Även fast Sverige var neutralt så påverkades svenskarna mycket. Detta har fått mig att reflektera kring hur nutidens Sverige ser på krig. Många anser nog att Sverige är långt ifrån det som händer i övriga världen och lever i en falsk trygghet om att ingenting kan hända här. Detta kan göra Sverige till ett lätt byte ifall vi skulle ställas inför ett krigshot.

Jag anser att de fakta som framkommit under intervjun är sanningsenliga, men självklart så kan alla glömma små detaljer eller minnas fel.

Matilda 9a vt 15