Intervju med Lars Skagerström

Min morfar föddes i Katrineholm 1948. Han växte upp med tre syskon, två systrar och en bror. Han hade en pappa som var sågare och en mamma som var hemmafru. Det var vanligt att det var pappan som försörjde familjen. Samhället var alltså mer sexistiskt än idag. och det ser han väldigt positivt. Men när han var lite gjorde också mamman allt i hushållet. Det kom inte ens på frågan att hjälpas åt. Pappan var oftast väldigt trött efter en lång dag på sågen som det hette. Många av hans kompisars pappor jobbade som hans, med hantverk. När man idag hör lönen är det svårt att tro vad man hör. Den låg ungefär runt 600kr i månaden. Då var ju pengarna värda betydligt mer . Men det låter så ofantligt lite. Men det var inte Heller samma förhållande mellan arbetsgivare och arbetstagare som i dagens samhälle. man kan säga att den var ganska formell. När morfar var nyfödd var inte pengarna nått stort problem, utan ransoneringskorten. Allt handlade om att produktionen av olika saker inte var lika stor som idag. Man fick alltså begränsningar på det mesta som hörde till hushållet. Om det var slut på kaffe eller smör och man hade använt upp sin gräns var det helt enkelt inte lagligt att köpa mer. Men det fanns ett sätt att få tag i mer än vad ransorneringskorten sa att man fick inhandla. Det var en svart marknad som kallades eller kallas svarta börsen. De som sålde saker på svartabörsen hade oftast fått tag i saker på olagligt sätt. Ett vanligt smeknamn på de var hajarna.

När morfar var liten tyckte han att systemet var jobbigt och konstigt. Men något som var lätt att skaffa var jobb. Sverige hade ju klarat sig undan andra världskriget, så industrin var inget att klaga på. Många länder var ju i stortsett sönderbombade så Sverige var till stor hjälp. Sverige producerade mycket saker till övriga Europa efter andra världskriget så jobb fanns det gott om.

När morfar var grabb så lekte han mycket på gården med barnen som var i hans ålder. De var alltid utomhus. De gjorde saker som vi gör en idag, som att spela fotboll och spola is och spela hockey på vintrarna. Fast en sak som de gjorde just på morfars gård var att leka cirkus. Oftast så samlades de en dag innan och kom på idén. Sen tränade de hela dagen och sen framförde de ett framträdande för allas föräldrar. Dom brukade till och med ta betalt för inträde bara för att kunna köpa sig lite godis. Uppvisningen kunde innehålla många nummer. Ibland var det någon som hade med sig enhjuling och det var ofta någon som trollade. De fick leka mycket lekar med varann för det fanns inte mycket leksaker. Det var mest flickorna som hade sina dockor men för killar fanns inte jättemycket mer än en fotboll. Cykel räknades mest av allt som en leksak. När morfar var lite yngre än mig cyklade han hela tiden. Det var bland det bästa som fanns tyckte han. Han tycker det är lite sorglit att se att små barn har bytt ut cykeln mot telefonen eller datorn. Men det är ju så det är, tiderna ändras. Samma sak med mobbning säger han. När han var liten så förekom det nästan aldrig. Nu hör man ju om folk som byter skola för andra eller tredje p.g.a trakasserier. Han tycker det känns som att folk med tiden har blivit mer ytliga. När han var lite spelade det ingen roll hur man såg ut eller vilka kläder man hade. Så klart så fanns det klasskillnader men det var ju inget att vara taskiga för. Det var istället så att man försökte vara snäll mot dom som man visste hade det jobbigt. Det finns inget positivt och man tjänar aldrig på att vara taskig. Om man är snäll blir man omtyckt och det tjänar man ofta på i längden.

Egna reflektioner

Så som morfar beskriver samhället på 1950-talet tycker jag det låter lite som att vara en Utopi. Han tar nästan bara upp bra händelser och bra saker om samhället. Jag tror att allt han säger är sant men jag tror också han glömmer de negativa för vi människor har en tendens att säga att allt var bättre förr. Min morfar är ju född 1948 så han han ju inte uppleva så mycket av andra världskriget. Om han hade varit född 15 år tidigare hade kanske hela intervjun varit negativt inriktad. då kanske han istället hade berättat om hur dåligt och oroligt allt var. Vem vet?

Olle Olsson 9D, vt 15