Intervju med Eva Gezelius

Jag har intervjuat min mormor Eva Gezelius som föddes i Örebro knappt ett år efter andra världskrigets slut, 12 Mars 1946 hon hette då Rydgren i efternamn. Evas familj bestod av mamma Brita, pappa Olof och syskonen Åsa född 1947 och Dag född 1951. Olof jobbade som kontorist och Brita var till en början hemmafru men blev senare anställd på familjeföretaget Eksbokbinderi där Evas morfar Carl Ek var bokbindarmästare.

Eva har många bra och några dåliga minnen från hennes uppväxt, bland annat så kommer Eva ihåg att hon var rädd att Kalla kriget skulle komma till Sverige, nere i lägenheternas källare så fanns ett skyddsrum med en lapp på om vad man skulle göra om något skulle inträffa. Familjerna i huset hade övningar med evakueringar för att vara beredda.

Evas absoluta favorit minnen var bland annat cykelturerna och fågelskådningen i oset, kvismaren – Sköllersta och i Tysslingen, Eva och familjen tog alltid med sig matsäck när de far ut på äventyr. Detta gjorde de vid varje lediga tid. Ett annat minne var alla hennes lekkamrater som bodde i samma hus, de var många nästa 10 st som alltid lekte tillsammans på gårdsplanen. Mormor Eva berättar att sammanhållningen och tryggheten inne på gården var helt fantastisk. Försörjning i början 50 – talet är något som Eva inte vet så mycket om eftersom hon fortfarande var väldigt ung. Även allt runt ransoneringen är ganska oklart för henne eftersom hon aldrig blev utsatt för det. Maten som Eva åt hemma var husmanskost t.ex rotmos med korv, blodpudding och mycket paltbröd med fläsk. Familjen Rydgren förvarade frysvarorna i ett frysfack i ett annat hus då man inte fick ha en egen frys i lägenheten. I skolan så var de flesta lärarna väldigt stränga och barnaga var fortfarande tillåtet så om någon elev misskötte sig så blev det blandannat smisk på fingrarna med en linjal eller en pekpinne, utskickning i korridoren inträffade också då och då. Vaktmästaren på skolan radade upp klasserna på skolgården innan det var dags för att gå till matbespisningen, många elever var rädda för vaktmästaren berättar Eva.

Hemma hos Eva så pratades det inte mycket om politik och eftersom Eva var så liten under 50 – talet så kommer hon inte ihåg vad som sades på radion. Något som hon mycket väl kommer ihåg var flyktingarna från Ungern som flyttade in i huset. Eva berättade att hennes föräldrar visste om förintelsen men inte hur omfattande det var, det kom många flyktingar i slutet men få visste vart de kom ifrån, vilka hjälporganisationer som fanns har Eva ingen koll på. Nyheterna på 50-talet kom från radion och tidningarna men 1962 så kom första teven och hon kommer ihåg några stora nyheter som det pratades mycket om t.ex Ställdals olyckan -56, Hammarskölds nedskjutningen -61, Kubakrisen -62 och sen nyheten som gjorde att hela världen stannade upp: Kennedy mordet -63.

En uppfinning som Eva kommer ihåg var inte riktigt en uppfinning utan det handlade om uppskjutningen av Sputnik, hon kommer ihåg att alla barnen stod ute på gården i hopp om att se Sputnik. När teven uppfanns så gick alltid Eva med kompisarna till syltfönstret hos Jägerborgs radio och tv för att se det som sändes på tv.

Egna reflektioner
Jag skulle säga att Sverige var väldigt isolerat under denna tid och Eva hade därför inte så mycket kunskap om hur det var utanför landet. Sen eftersom hon var så ung när kalla kriget så hade hon inte mycket att säga om det. Förövrigt tyckte jag det var intressant att få veta hur det var att leva på den tiden.

Emma Thörn 9A VT 2015