«

»

Minnen från tiden innan 1962

Jag har intervjuat min farfar som nu är 74 år gammal. Han kommer inte ihåg så jätte mycket från tiden då han var liten. Men han kunde berätta så mycket som han kom ihåg om hur det var att växa upp under förintelsen.

Bertram föddes 1940 i staden Örebro. Han växte upp med två bröder, en mamma som var hemmafru och en pappa som jobbade med att köra lastbil. I de flesta familjerna var det mamman som skötte familjen och under kriget var mannen förlagd till olika krigsuppdrag. Han kom hem efter antal månader för att få träffa sin familj. Man gifte sig ungt i kyrkan, det var inga föräldrar eller liknande som sa något utan man bestämde helt sjölv vem man gifte sig med. När bertram var 5-6 år flyttade familjen till ett nybyggt hus där det fanns badrum, spis, vatten som kunde regleras till varmt eller kallt. Innan det var det iskallt utedass som gällde. Tvn kom på slutet av 50-talet. Man tog sig runt i staden med hjälp utav mopeder, bussar och cyklar. Bil var väldigt ovanligt då privatpersoner inte hade någon tillgång till bensin.

När man skulle handla i affären hade var och varje familj ett antal kuponger. Dessa använde man för att köpa olika livsmedel. Tex socker motsvarade x antal poäng. Detta kallades ransonering. Det fanns också ett annat sätt att handla varor på och det var på svarta börsen. Här handlade man vararor utav privatpersoner, och det gjorde man ju såklart utan dessa kuponger. Vilket gjorde denna handel olaglig. Det var ofta att man köpte kött osv av bönder direkt på svarta börsen. Maten till vardags var mycket enkel och billig och det var inte mycket extra till fest. Bertram såg din första banan när han var sex år gammal, och när han såg den hade han ingen aning om vad det var. Detta var på grund utav transporten under andra världskriget. Den fungerade inte över haven eftersom båtarna blev då nerskjutna.

År 1960 var lönen 7kr i timmen. Cheferna var väldigt bestämmande. I skolan var lärarna väldigt stränga, om någon elev var ”olydig” fick dom direkt på lektionen en örfil eller en linjal smälld på fingrarna. Detta gjorde även att skolk förkom inte. I skolan fick de läroböcker precis som idag och samma sak med mobbing. På fritiden fanns det inte så mycket att göra eftersom det inte fanns några speciella leksaker men de spelade ofta fotboll, landbandy eller kula. När man var barn under den här tiden fanns det inget som hette favoritkläder. Man fick ha dom kläder man fick, vilket ofta var hemsydda och stickade. Alla små pojkar sprang runt i så kallade golfbyxor som slutade strax nedanför knäna, året runt. Bertram fick sina första långbyxor när han var tolv år gammal.

Under kriget var det socialdemokraterna som styrde landet. Hjälporganisationer som Ralph Wallenberg och Röda korset utförde hjälptransporter under kriget. Folket fick reda på nyheter genom radion, men man visste inte så mycket om förintelsen. Det man visste var att det fanns läger för judar, romer och handikappade. Det kom mycket Judar från Danmark i fiskebåtar som hade flytt. Även flyktingar från Finland såg man komma från tågen, de kom med lappar runt halsdm. Självklart undrade folk vad det var för något. Kriget påverkade nazisterna i Sverige, det gav dem fördel på 40-talet. När tyska soldater åkte genom Örebro med tåg, stog alla barnen och vinkade, de var på väg till Norge.

Egna reflektioner:

Efter denna intervjun fick jag en överblick om hur det var att bo här i Sverige under denna tiden. Jag trodde inte att det påverkade Sverige så mycket som det faktiskt gjorde, eftersom vi var neutrala. Även fast det inte var länge sen så var Sverige inge lika bra ekonomiskt ställt som det är idag och jag kan inte föreställa mig hur mycket samhället faktiskt har förändrats bara dem senaste 50 åren. Jag tycker det är så fascinerande hur bara två generationer från idag hade det så annorlunda från hur jag har det och hur sjukt bra vi faktiskt har det idag, även om vi inte alltid tror det.

Johanna 9A vt 15