«

»

Sverige efter kriget

Mitt namn är Alexander Holmberg och jag har intervjuat min farfar vid namn Bo Holmberg. Bo är född den 12 Oktober 1942 i Bångbro, Kopparberg. Bångbro är en liten by som ligger 8 mil norr om Örebro. Bo växte upp där med hans föräldrar Britta och Gunnar. Han hade också en bror vid namn Per-Åke. tiden då var mycket hårdare än vad den är nu, till exempel man fick inte nya kläder man fick oftast ärva kläder som blivit för små för de äldre personerna och om något klädesplagg gick sönder fick man inte ett nytt klädesplagg, utan det var att lappa igen hålet. Bo och de andra i hans ålder fick gå ut i arbetslivet redan vid 14 års ålder och det var bara folk som var översmarta som fick gå mer i skolan. Bo gick bara i skolan i 7 år och då hade han inte alla ämnen som vi har i skolan nu till exempel han hade inte engelska. Det var också svårare för det fanns inga tekniska saker under den tiden. Det enda som var rätt så tekniskt var radio. På jul fick man inte heller det man får idag utan man fick oftast leksaker och man åt heller inte så mycket godis då. När det gällde mat var det inte pizza och kebab som vi äter idag utan de vanligaste maträtterna var husmanskost, de vill säga mycket köttbullar, kålsoppa, pannkaka och levergryta. Man åt också mängder av havregryns gröt, till det hade man oftast hemma gjort sylt. När Bo var 14 år gammal så träffade han en tjej som hette Monica. Hon är nu idag fru till Bo och har varit det sedan 1976.

Bångbro var en ganska fattig stad. Under krigstiden och efter krigstiden så tog Bångbro emot flyktingar från kriget. Flyktingarna kom från hela Europa typ till exempel det fanns folk från Frankrike, Polen och österrike. Bo var ungefär samma ålder som dessa flyktingar jag pratade om och det betydde att när han började skolan så skulle han gå i samma klass som flyktingarna. Eftersom Bo och hans polare var barn så blev det en kulturkrock och de flyktingar som gick i deras klass blev oftast mobbade för de var olika, de kunde ju inte svenska eller något. Senare i livet när Bo skulle ut och jobba så skulle ju flyktingarna också ut i arbetslivet. De blev arbetskamrater och tillsist blev de etablerade i samhället som vanligt folk.

Idag så bor fortfarande de flesta flyktingarna kvar i Bångbro och har levt nästan hela sitt liv där. Det är också en populär by för flyktingar än idag.

 

Alexander H, 9C vt 15