Intervju med morfar Kent

Kent är idag 70 år gammal och bor i en villa i Bettorp. När Kent var ung bodde han tillsammans med sin syster, mamma och pappa på Hertig Karls allé i Örebro. Hans pappa arbetade på Televerket och hans mamma var hemmafru.

Kent berättade lite om det bästa och sämsta som hände innan 1962. Hans bästa minne är när han träffade sin nuvarande fru, Monika. Han har även fina minnen från när han tog realexamen och kom in på skolan Teknis. Kents sämsta minne är när han blev påkörd av en bil och bröt benet. Han berättade hur det gick till och det var så att han ställde sig framför en bil och vägrade flytta sig. Till slut tröttnade föraren och åkte på honom så han bröt benet. Jag tror att det är hans sämsta minne eftersom det var helt onödigt att ställa sig framför. När Kent blev äldre tog han ingenjörsexamen och började jobba på Vägverket. Där jobbade han från 1964 till 1980. Hans första lön var på ca 1800 kronor i månaden. När han började jobba som jurist/advokat 1980 var hans lön ca 15 000 kronor i månaden.

När Kent gick i skolan berättade han att relationen mellan elev och lärare inte var speciellt bra. Den var speciellt dålig med de lärare som använde sig av mycket barnaga. Han berättade att han en gång tog lite stryk bara för att förödmjuka en otrevlig träslöjdslärare. Det började med att han fick några örfilar, och när läraren slagit klart bad Kent honom att få fem till för att slå skolrekordet. I folkskolan fick man sina läroböcker från skolan, men när han började på Teknis så fick man köpa sina läroböcker själv. Till vardags åt man vanlig husmanskost ungefär som idag. En sak som var annorlunda då var att det inte fanns rätter som till exempel pizza och tacos. Till fest var det vanligt med stek och potatis med brunsås som även var hans favoriträtt.

Politiken då var ungefär som den är nu. Några kända politiker var Tage Erlander (socialdemokrat) som var Sveriges statsminister, Jarl Hjalmarsson (högerpartiet) och Bertil Ohlin (liberal). Kent berättade att han tyckte att demokratin förbättrades.

Efter kriget visste man enligt Kent vad som hade hänt vid Förintelsen. Kent var väldigt intresserad av detta och försökte läsa mycket om det så han visste mycket väl vad som hade hänt. Han märkte även att det kom ungerska flyktingar till Örebro men det var inget man märkte av när man gick på staden eller liknande. Några hjälporganisationer som var stora då var Röda korset och Ungernhjälpen. Det pratades inte lika mycket om förintelsen då som det gör nu.

Som barn spelade Kent fotboll, lekte dunken och lekte med mekano på fritiden. När han blev lite äldre började han jaga tjejer och hänga med sina vänner. På den tiden fanns mobbning men Kent har inte stött på någon riktig mobbning. På den tiden var vanliga kläder en vanlig t-shirt med jeans. Festkläderna kunde vara en blazer med slips och finbyxor. Nyheterna på den tiden kom genom radion eller tidningar. Kent trodde på det mesta som sades.

Egna reflektioner

Det som Kent berättar är på många sätt liknande idag. Den största skillnaden är nog att det inte är okej att slå barn längre, vilket är bra. Det fakta man får fram av denna intervju tror jag inte man kan använda som en bra historisk källa. Jag tycker så eftersom Kent förmodligen har glömt en del och har sin egen åsikt på saker och ting. Om man gjorde flera liknande intervjuer med flera olika personer och fick ungefär samma svar skulle det vara en mer trovärdig källa.

Viktor Westlin 9A,  2016