Intervju med Maria

Jag har intervjuat min gammelmormor Maria. Hon föddes 6 september 1916 i Borggård och är nu alltså 99 år. Hennes pappa Algot jobbade som metallarbetare på Borggårds Bruk och hennes mamma Edla var hemmafru. Hon hade två yngre bröder som också jobbade på Borggårds Bruk.

När Maria var liten gillade hon att vara ute i skogen med kompisar. Där lekte de med grankottar som blev till djur, till exempel kor. Hon bodde med sin familj på fem personer i ett rum och kök så inne fanns det inte så mycket att göra. Det fanns många barn att leka med eftersom hon växte upp på ett bruk. På somrarna brukade de bada väldigt ofta eftersom de bodde nära en sjö och på hösten var fritidsnöjet att gå till lingonskogen och plocka bär.

Maria jobbade på Borggårds Bruk innan hon gifte sig. Där packade hon skruvar med mera och fick ungefär 25 kronor i månaden. Det var bara kvinnor som packade, männen hade andra arbetsuppgifter. År 1938 gifte hon sig med Paul. Paul arbetade med att åka runt i Östergötland och sälja smågrisar. Under kriget fanns knappt några bilar men Paul hade en lastbil som han körde runt grisarna i. Lastbilen drevs av gengas eftersom det var brist på olja under kriget.

Det bästa och sämsta minnet Maria har, som hände under kriget, inträffade på bara tre dagar. 1 januari 1940 flyttade Maria och Paul in i ett nybyggt hus utanför Hällestad i Östergötland. Huset var inte riktigt färdigt inuti. Dagen efter föddes min mormor och Maria och Paul var såklart väldigt glada. 3 januari skulle dock bli en sämre dag. Paul blev inkallad och skulle spendera de nästa sex månaderna i Börjelslandet som ligger 2,5 mil norr om Luleå. Paul var bara 23 år och relativt nygift då och han skickade brev hem till Maria varje dag. I Norrland var Paul chaufför. Han skjutsade officerare och körde lastbil. Ibland fick han även vara kock och han gillade speciellt att laga omeletter. Hemma i Östergötland var Maria ensam med två barn, ett precis nyfött och en ettåring samt ett nytt hus som behövde byggas klart. Eftersom Paul var egen företagare fick arbetet ligga lågt när han var borta, även om Maria sålde en del smågrisar till bönder som kom och köpte. Hon tyckte det här var en kämpig tid och det var jobbigt med oron om vad som skulle hända med Paul om kriget skulle nå Sverige.

Under de första krigsåren visste Maria inte så mycket om förintelsen, men sedan kom det rykten om koncentrationsläger. Hur hemskt det var förstod man inte alls. Ute på landet där de bodde märkte man inte så mycket av flyktingar mer än att det kom ensamma finska barn som fick bo hos några av grannfamiljerna. De flesta av barnen var kvar några år i Sverige och åkte sedan tillbaka till Finland.

De åt mycket kött under krigsåren eftersom Paul jagade. Kött åt de både som vardagsmat och till mer festliga stunder. Man konserverade mat som till exempel köttbullar och köttfärs.

Skolan på den tiden var väldigt annorlunda mot vad den är idag. Man hade skola sex dagar i veckan och hade egen matsäck med sig. Oftast bestod matsäcken av smörgås och mjölk. Lärarna var mer villiga att ge bestraffningar än vad de är idag. Det var otänkbart att prata i klassrummet utan att ha räckt upp handen. Bestraffningarna kunde vara örfilar eller slag på fingrarna med pekpinnen. Däremot var det inte vanligt att barnen skolkade.

Egna reflektioner
Jag tycker det är väldigt häftigt hur Maria som är 99 år gammal kommer ihåg så mycket från när hon var liten. Jag kan tänka mig att det måste varit väldigt jobbigt att vara hemma själv med barnen när Marias man blev inkallad under kriget. Även om de skrev brev till varandra så är det ju stor skillnad mot att kunna ringa när som helst. En sak som skiljer sig rätt mycket från förr är vad man gjorde på fritiden. Idag tar barnen fram mobilen och spelar spel medans man på den tiden fick använda fantasin och grankottar.

Isak 9A 2016