«

»

Magda Drucker (Mendolowicz) väg till Sverige och Örebro

Magda Mendolowicz ankom till Sverige den 8 juli 1945, sannolikt från det svenska Röda kors-transitlägret i Lübeck och från före detta Bergen-Belsen som befriades av britterna den 15 april 1945. Den 9 juli skrevs hon in på karantänsjukhuset i den kommunala flickskolan i Lund. Efter några veckor i Lund skickades hon till Örebro beredskapssjukhus den 22 augusti 1945. När beredskapssjukhuset i Örebro stänger skickas hon den 17 december vidare till Kalmar Beredskapssjukhus. På grund av sina sjukdomar är hon sedan på olika vårdplatser fram till 1947. Därefter bor hon hos sin syster Cecilia och bror Ignatz i Stockholm. Hon uppger att hon varit tre månader i Auschwitz och därefter i olika arbetsläger i Genzenküchen (2 månader)  och Essen (6 månader) före Bergen-Belsen. Magda gifter sig med den polske medborgaren Aron Drucker den 11 februari 1951. Makarna lämnar Sverige för USA den 25 mars 1954.

I videointervjun från Shoah Foundation nedan finns detta fotografi med. Det är därför högst sannolikt att bilden visar Magda på Kalmar Beredskapssjukhus någon gång under 1946. Se den andra bilden nedan.

Inger Britta Häll 21 feb 1946

Anteckningar från videointervju med Magda Drucker (född Mendolowicz)

USC Shoah Foundation Video nr 40417, Yad Vashem 2014

Magda Mendolowicz (senare gift med Aron Drucker) föddes den 26 juni 1920 i Satu Mare i Rumänien. Pappan Isodor Mendolowicz drev framgångsrik ett dryckes- och livsmedelsföretag. Produkterna gick även på export. Modern Piroska tog hand om den stora barnaskaran (Magda, Cecilia, Ernest, Ignatz och två andra syskon). Familjen måste ha räknats som ganska välbeställd.

Ankomsten till Sverige

Vi uppmanades att fylla i en blankett vart vi ville åka. Min syster sa: – Varför ska vi återvända hem? Ingen i vår familj är i livet. Vi skrev ett neutralt land; Schweden, Sweden. Vi kom med båt till Kalmar och sedan hamnade jag i Örebro. De ville tvätta oss men läkarna var rädda för sjukdomar. Vi fick duscha kallt och jag fick dubbelsidig lunginflammation och blev väldigt sjuk. Min syster och jag skiljdes åt, hon hamnade i Stockholm och jag i Örebro. Jag hade fläckar på lungorna, inte tuberkulos men jag blev efterhand lite bättre efter fyra år på olika sanatorium – sjukhus. Många dog men jag överlevde.

Jag vaknade en morgon i sjuksalen i Örebro och såg en SS-kvinna! En annan sängkamrat i salen kände också igen henne. Hon försökte gömma sig, men vi ville döda henne. Det blev slagsmål. Jag vet inte vad de gjorde med henne.

Läkarna talade många olika språk och jag började sakta lära mig svenska. Svenska och tyska är lite lika så min svenska blev snabbt bättre. Jag blandade tyska och svenska och läste böcker på svenska.

En dag stod jag i ett fönster (på Engelbrektsskolans beredskapssjukhus) och såg hur en stor familj med tre barn på cykel. Jag började gråta. Läkaren hade just kommit. Jag sa: – Vad är min mor, min far? Se hur en riktig familj är. Jag är ensam. Jag har ingen. Läkaren svarade: – Du är ung, du överlevde. Du kommer att gifta dig och skaffa en egen familj. Sluta gråta, förbli lugn. Du är i ett fritt land. Kriget är över. Efter en hälsoundersökning kom en läkare fram och ville veta vad jag varit med om. Vi kunde tala tyska med varandra.

Min suster började jobba på en porslinsfabrik i Stockholm och skickade paket. Sakta blev jag bättre och jag fick permissioner. På den andra träffade jag min man. Det var på en konsert med musiker från Australien. Han hade varit i Ryssland men också förlorat sin familj. Nu fanns det en framtid. Min yngste bror överlevde också och hittade oss i Stockholm. Vi hade släktingar i USA så min bror och jag fick inresetillstånd. Min syster stannade kvar i Stockholm.

Under Nazisterna

Staden Satu Mare låg i Transsylvanien som efter första världskriget överfördes till Rumänien. Under andra världskriget stödde Rumänien Nazityskland och deltog i Förintelsen på framförallt icke-rumänska judar i Ukraina. I början av kriget stänger den rumänska staten skolorna för judar. Fadern skaffar privatlärare. 1940 kommer ungerska armén och tar över området. Det rumänska språket förbjuds och alla barn ska nu lära sig ett användbart yrke. De ungerska myndigheterna placerar Magda och hennes kusin i fängelse då de vill åt familjen hus. Kusinen misshandlas svårt och efter ett par veckor skaffade hennes far en advokat som får de fria men pappan fick skriva på ett papper som överlät familjens hus till de ungerska myndigheterna. Familjen flyttar nu till Sighet och är fattiga över en natt då också företaget verkar ha stulits. Magda berättar vidare:

Jag lärde mig att sy. Kriget pågick nu över hela Europa. Vi kunde inte handla utan ransoneringskuponger. 1944 kommer den tyska armén och tar över många byggnader. Jag och min syster bodde bor hos vänner medan mina bröder tvingas till tvångsarbete. Rykten om vad som hänt judarna i Galizien (massavrättningar eller deportationer till Förintelseläger) nådde familjen. Pappa vill att vi skulle gömma oss och skaffade rumänska bondkläder men på vägen till sina rumänska vänner ändrar sig han sig. Han ville inte att de skulle riskera att straffas.

Nästa morgon får vi order om att med 5 kilos packning samlas vid stadsporten. De marscherade oss till gettot i Sighet, vi lämnade det mesta i huset. Under tiden de var i gettot fick far reda på att mycket tydde på att judarna i Sighet inte skickades till tvångsarbete utan mördades. Min far hade hittat pass, dokument och religiösa föremål som hade bränts. Några veckor senare jagades vi till tågen. På vägen såg jag en familj med tre barn som i tumultet kom ifrån varandra, kvinnan försöker gå tillbaka men hindras och barnet dödas. Modern och vi andra var helt förstörda. Vi placeras 40 i varje vagn. Min mor var nummer 41 och fick inte åka i vår vagn och vi fick klara oss utan hennes medhavda mat och dryck. Inga toaletter eller vatten. Misär. Barnen for mycket illa. Transporten tog nästan en vecka.

Vid framkomsten håller far en bibel över de minsta barnen men han slås till marken och förs bort. Han ropar: – Farväl! Mamma ville ta min 23-åriga systers barn men hon vill själv hålla barnet. Mor och min syster med barnet förs åt sidan medan jag och min andra syster förs åt andra sidan. Jag tappade kontakten med min syster när jag försökte följa min mor men vi träffades igen när vårt hår klippts av. Vi fick ett par gamla skor och en randig uniform.

bsjh-640x426

Kvinnor ankommer till Kalmar 1945. Klicka för att komma till bildkällan.